be good or be gone

Du får mig att skaka av ilska, jag försöker verkligen låta dig tro att allt är bra.
Men det är det fan inte. Jag får ont o magen av tanken på hur våran relation
kommer bli om några år. Jag vill inte att mina barn ska tycka lika illa om dig
som jag gör om min så kallade morfar.. snälla kan du inte bara försöka lika
mycket som jag, snälla älska mig lika mycket som jag älskar dig. Försök.

Det som stör mig är att allt alltid ska hänga på mig, allt.
Visst jag är arton år nu och enligt pappren ''vuxen'' men inte
när det gäller våran tvist. Jag känner mig så sjukligt liten fast
att det är jag som är den ända som försöker tänka vuxet här, fast att
jag är den ända som är villg till att ha en bra relation.
& ja, det var den där jävla födelsedagen som startade det här..
men det var inte bra innan. Det var länge sen det var bra nu
och det gör ont.. hjälp mig att försöka, hjälp mig att vilja ha dig kvar!

/c

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0